fox club

Söndag.

Snön har vräkt ner sen i onsdags ungefär. Igår var det helt galet mycket snö som i princip öste ner från himlen.

Idag är planen att plugga i Stockholm med en klasskamrat. Det ska bli spännande och se om jag kommer upp. Det är aningen tröttsamt att det ska vara så mycket snö när man måste pendla, får se hur tidigt jag måste bege mig imorgon, har tenta då och det vill man inte missa!

Igår var en riktigt trevlig dag. Gick upp vid tio, åt frukost hemma hos Lena och sen hem för att plugga litegrann. På kvällen blev det middag ute i Järna hos vänner som precis köpt hus där, de bor jättefint! Blev lite halvsugen på hus själv efter det :P

Så det blev lite öl och massa god mat tillsammans med ett gäng bra människor.

Det var lite läskigt att köra ut dit då det var så mycket snö, men det gick bra.

Man it was mean

Sitter här med lite tenta-ångest. Just nu är jag övertygad om att jag får göra omtenta.

Företagsekonomi är verkligen inget jag går igång på, jag önskar att jag kunde göra det, men det fastnar verkligen inte.

Självklart är det intressant då jag vet om att jag kommer behöva denna kunskap i framtiden, men herregud, måste det vara så jävla svårt?!

Owell, det går som det går. Nu är jag mest arg för att inget går som jag vill, längtar tills på måndag då tentan är gjord, skitsamma vad resultatet blir, ska bli så skönt att ha den gjord iaf.

Nu är väl tanken att jag ska spela lite, men jag känner mig inte riktigt på humör, mest av allt vill jag lägga mig under jord tills vidare men det är så kallt där...

Say please

Jag kan inte sova. Jag blir inte trött fast jag borde.

Nu har jag badat och sitter med tända ljus i stora rummet med ett glas te. Jag ska strax gå ut med hundarna sista rundan idag så de kan få kissa av sig lite.

Jag ska upp halv sex imorgon och vet redan nu att inatt kommer vara en sån där natt. En sån där jag inte får någon ro utan bara ligger och vänder och vrider på mig. Och jag kommer bara ligga och räkna alla timmar sömn jag missar.

Det är synd att det ska vara så här. Jag förstår inte riktigt varför det är så här nu igen. Det har varit så här i ungefär två och en halv vecka. Det blir inte bättre. Och jag känner mig inte särskilt stressad eller så, men jag får helt enkelt ingen ro.

Idag känner jag ändå att jag har gjort vettiga grejer. Jag gick upp vid nio, blev halvt väckt av målaren som skulle in och klistra på lister på fönsterkarmen. Sen en snabb runda med hundarna och frukost på det. Efter det blev det en trevlig fika med O och efter det en snabb runda plugg. Jag känner att jag pluggat okej mycket idag. Visst, jag hade kunnat sitta längre, men siffrorna bara gick ihop med varandra så det var verkligen dags att lägga ner böckerna. Jag dessutom hunnit tvätta idag också!

Sen har jag lagat massa mat så jag slipper göra det resten av veckan. Det är skönt att ha det gjort.

Otto kommer förmodligen hem på lördag och det ska bli så skönt. Det har alltså redan gått en månad. Det känns så bra att han är hemma när jag ska göra denna tentan då företagsekonomin är mycket tyngre än marknadsföring. Då får jag massa tid att sitta och plugga utan att bli störd av massa tramshundar ;)

Nä, nu får det vara nog här, jag ska iaf försöka lägga mig i okej tid.

Jag kom att tänka på när jag var liten innan idag.

Något speciellt som slog mig är hur mycket jag saknar tv-spelskänslan som jag hade då. Det var då man laddade inför ett tv-spel i flera månader innan det äntligen kom ut!

Det spel som satt djupast spår är helt klart Pokemon. Jag och min bror var helt frälsta i det, sen även min yngsta bror. Det var något magiskt med hela upplägget plus att vi verkligen var i helt rätt ålder för det beroende Pokemon innebar. Jag kommer ihåg när vi laddade inför releasen för Pokemon Gold och Pokemon Silver, herregud vad vi var till oss! Vi kunde alla Pokemon utantill innan spelet ens släppts och veckorna innan det väl kom ut kunde vi knappt sova. Vi kunde ligga och planera och fantisera om hur det skulle se ut, vilka nya saker de lagt in osv.

Och sen, när det väl kom, ojojoj vad vi älskade det! Det höll nog alla förväntningar and then some! Vi spenderade alla veckopengar på batterier så vi kunde fortsätta vårt missbruk, säkerligen la vi upp rätt sköna krediter hos föräldrarna så vi alla slapp vår abstinens.

Det var verkligen tider det. Jag känner aldrig så inför ett spel längre, är det bara för att jag har spelat mycket mer sen dess eller är det för att jag som vuxen inte känner samma lätta lycka längre?

Jag tycker det är synd att den känslan inte finns kvar längre, för det var verkligen något magiskt med hela tv-spelsbiten. Jag och bror satt säkert varje dag och spelade, gud var roligt vi hade det. Det var något som verkligen förde oss samman, som senare drog yngsta lillbrossan med sig. Syster har aldrig fastnat för tv-spel på samma sätt som vi gjorde, kanske tur det för det skulle ruinera familjen ännu mer än vad det redan gjorde ;)

Men i Mars är det dags för re-make:en på Pokemon guld och silver, självklart ska det införskaffas, men det kommer inte spelas med samma engagerade inlevelse, utan mer med nostalgi. Jag kommer aldrig mer känna den där känslan av total hängivelse för att utforska, nu är ju knapparna konstiga och styrningen gammalmodig.. Ja, man hade verkligen mindre krav när man var yngre.