Trojan Horse

Egentligen borde jag inte klaga, egentligen borde jag bara köra på. Men det är något som håller emot, är jag för feg, för rädd, för osäker? Egentligen har jag en halv miljon saker att ta tag i men jag tyar inte, det känns som att jag ändå inte kommer klara att göra dem så jag skiter hellre i det.

Jag kommer inte ihåg sist jag sov ordentligt. Jag kan sova ungefär 3-5h men aldrig sammanhängande utan utspritt under nattens gång. Det är så irriterande att jag inte kan slappna av utan låter alla tankar och känslor angripa sömnens behov.

Alltså måste jag börja få rutiner igen. Men nu var det så längesen så jag har börjat bli rädd för att ordna upp det för mig. Jag vet ju att jag kan, men det skrämmer mig att lyfta upp telefonen och börja ringa, börja be om hjälp.

there there

Di fåste fjeden är min låt idag. Den känns som att den passar mig i hur jag mår just nu. Jag är som en liten unge som precis lärt sig gå, haltar fram och ramlar omvartannat. Men likt ett litet barn så vill jag lära mig att skaka av mig från när jag ramlat, se lite förvånad ut och sen resa mig igen. För det är sällan värre än så.

Jag brukar inte ha nyårslöften, tror inte på dem. Men i år vill jag ha ett, jag lovar att jag ska vara snällare mot mig själv. Jag är så hård mot mig själv varje dag och kan aldrig tillåta mig att bara vara, varken mer eller mindre. Och i och med detta måste jag lära mig att släppa in folk till mitt riktiga råa jag, jag måste våga lita på att folk inte vill göra mig illa...

Just nu kryllar det av tankar i mitt huvud. Jag känner mig ensam rätt ofta men gör inget för att förändra det. Ibland önskar jag att allt bara löste sig av sig självt så att jag slipper göra något åt det. Men ja, nu funkar det sällan så och idag är inte annorlunda.