Idag hade jag behövt ligga i fosterställning tillsammans med hundarna och en godispåse. Istället är det praktik där båda mina kontaktpersoner är borta och jag får inte rätt på mina uppgifter. Jag vet om att de inte förväntar sig några underverk från min från första veckan, men kraven från mig själv finns kvar, såklart. Det är väl det sista som lämnar en? Jag ska ju vara bäst på allting, det ska räcka att titta på nya grejer så ska jag sen kunna dem...Visst är det så? Nähä, kan inget nu heller...
Tänk om alla fobier bara kunde försvinna, bara så där. Det hade varit så skönt, men samtidigt hade allt varit bra mycket enklare, är det verkligen så jag vill ha det?
Nä usch, det är fortfarande några timmar kvar på jobbet, jobbar jag upp den här inställningen kommer jag väl hoppa från fjärde våningen eller nåt...

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar