Jag satt ute på kyrkogården och hittade inte min hemnyckel. Jag grät ganska mycket och pratade med Otto som sa att jag borde gå upp o kolla om den fanns kvar i dörren. Den var inte där heller så jag fortsatte böla och till slut kom en granne upp och hjälpte mig... Jag fick följa med honom till hans lägenhet där han bjöd på ett glas vatten.... Så jävla pinsamt! Sen hade Otto pratat med en vän som har vår nyckel så hon åkte in (klockan var typ tolv...) och öppnade för mig och tog hand om mig... Hon tog ut hundarna på en runda och styrde upp mig med en massa vatten...
Sen vaknade jag vid åtta dagen efter. Jag gick ut en runda med hundarna och letade efter min nyckel, hittade inte den såklart. När vi kom hem fick hundarna mat och så kollade jag min väska igen, då låg nyckeln där den skulle ligga...
Jag ringde några i fredags också, har inget minne av vad vi pratade om och då var klockan kring tio halv elva! Det är helt hemskt, snacka om att känna sig liten igen. Sist jag blev så här full måste varit för två år sen, på personalfesten hemma hos chefen.
Nu blir det bra lugnt ett tag, jag jobbar nästa helg och helgen efter det är det midsommar. Då ska jag hänga med ett par polare som inte har något überbehov av att bli tokfulla, så det känns skönt.

Amen gumman. Inte kul att bli så kalasfull. Tur att du fick hjälp med att komma hem och med vovvarna :)
SvaraRaderaJa verkligen. Så full vill jag inte bli igen...
SvaraRadera